Ulla Trenter - hedersmedlem i NovellmästarnA

Ulla är ledamot av Svenska Deckarakademin och var under tjugofem år den enda kvinnan i Föreningen Kriminalförfattare i Stockholm (FKIS). Hon hade där en självklar och central ställning, påminnande om Irene Adlers unika betydelse för mästerdetektiven Sherlock Holmes: ”For him she was always THE woman”, observera betoningen.

I NovellmästarnA invaldes hon direkt vid instiftandet – och har där samsats med flera jämförligt lyskraftiga damer – men fick av bland annat geografiska skäl mestadels vara andligen närvarande vid våra möten. Hon har nu lämnat sin ordinarie plats hos oss till någon ännu inte nominerad efterträdare.

Efter Maria Lang var Ulla länge landets regerande deckardrottning och behöll titeln till strax före millennieskiftet. Ställ en diva av Zarah Leanders kaliber mot helylletjejen i hemmalaget (en prima donna inter pares, om ni så vill) så ser ni skillnaden.

Det är en känd sanning att maken Stiegs sista roman Rosenkavaljeren (1967) på det hela taget var hennes verk. Efter den fortsatte hon på egen hand och tack vare meriter. Först kom den fyndigt betitlade Kungens lilla piga (1968), sedan varje höst med metronomisk regelbundenhet en Ulla Trenter under ett kvarts sekel och då traskades det sannerligen inte lydigt vidare i fotografen Harry Fribergs färdriktning. Hon föredrog att skriva kluriga mysterieböcker för en vuxen publik, ytligt trivsamma men ekande av lagom dolska undertoner. Om Ullas människokännedom och förmåga att fläta kluriga intriger vittnar även hennes korta berättelser, som samtliga har återutgivits i våra många novellsamlingar.

Ulla, som varit en uppskattad lagspelare på det sena 1900-talets inhemska spänningsarena, slipper nu stressen och trängseln bland övriga aktörer på genrens numera så överbefolkade planhalvor och är väl värd att få andas ut i lugn och Mariefred på sin avbytarbänk. All heder åt henne!

Ulf Durling