Novellmästare Ulf Durling låter i förtroende meddela att han 21/3 håller sin efter pensioneringen 2005 drygt 500:de och definitivt sista föreläsning om kriminallitteratur. Han är visserligen inte ens 80-årig – och kan inte i något avseende jämföras med en annan estradör i underhållningsbranschen, Owe Thörnqvist, som vid fyllda 90 drar fulla hus till sina ständiga avskedsföreställningar. Men nu får det för min del räcka, uppger Ulf, och tillägger att han lika fullt gärna kommer ungefär vart som helst om någon kallar på honom.

Vad Föreningen SIS i Djursholm ”riskerar att få höra” är följande:

” … hur jag tidigt hittade till mitt stora intresse och sedan varit närmast maniskt fixerad vid det i 65 år. Varefter jag påminner om genrens första inhemska guldålder på 1950-talet, följer utvecklingen via uppsvinget vid millennieskiftet och landar vid dagens exempellösa Nordic noir-översvämning på bok- och mediemarknaden.

Jag presenterar också Svenska Deckarakademin - dess syfte, sammansättning (inklusive en eller annan pikant intern motsättning mellan ledamöterna) och uppgifter.

Men framför allt vill jag uppehålla mig vid några av de psykologiska faktorer som eventuellt kan förklara varför så många numera hänger sig åt det ganska onyttiga (?) tidsfördriv som spänningslitteraturen erbjuder. Vilka behov tillfredsställer den, vilka drivkrafter ligger bakom läsandet?”